Våren 2009 längtade jag efter att få sätta fingrarna i jorden och börja odla lite smått. Det har funnits ett gammalt potatisland har jag förstått på grannarna, men det är igenlagt. Så jag fick börja med att bryta ny mark som det kallas. Mycket slit och nån timme senare har jag äntligen mitt första trädgårdsland. Då var jag lycklig. Hämtade mina fröpåsar och började så. På bilden ser man ut över åkern som vi gränsar till. Där kommer det nån slags häck så småningom.
Har man inte grävt bort grässvåle förut så är det svårt att tro att det kan vara så tungt, men det är det! och inte hade vi hunnit skaffa nån skottkärra, så det var bara att bära i en gammal lövkorg som fanns kvar i trädgården från de förra ägarna. Svettigt men lyckligt!
Fröna är i jorden och lilla jag är överlycklig. rädisor, morötter och gulbeta. tyvärr blev det väl ingen större skörd. Jorden var rätt knepig. Både lätt och sandig, samtidigt som den blev kompakt när det regnade, men lite blev det allt. 
Lite senare sådde jag även sockerärtor och sallad.
Fick gul lök av mamma som åkte i jorden. det roliga är att när jag plockade upp dem på hösten hade de inte växt alls. Sparade den svalt över vintern och satte den igen.
kommer fortfarande ihåg lyckan när jag kunde skörda den första rädisan och det första salladhuvudet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar